Idag är ingen glad dag.
Jag är inte på topp, inte på humör.
Jag är inte likgiltig men inte jätte ledsen heller.
Jag svävar därimellan.

Varför kan jag inte gå in på här, det är för privat.
Inte för att jag brukar vara speciellt privat av mej i vanliga fall.
Jag brukar inte bry mej, bara tala från hjärtat.
Men även om det blir lite suddig och luddigt måste jag få ur mej lite nu.
Jag spricker snart.
Det gör för ont.
Det är för mycket för att jag ens ska kunna gråta.
Allt bara låses inom mej.

Han vet att högtiderna är värst för mej.
Och årsdagarna.
Årsdagarna går sådär.
Det funkar ju.
Men högtiderna verkar han ha bestämt sej för att göra dubbelt så jobbiga.

Både julafton och igår.
Jag är helt själv i det.
Ingen axel att luta mej åt eller gråta ut på.
Bara le och vara glad.

Jessica fick mej att le igår.
Fick mej att känna lycka!
Men när klockan blev tolv stod jag där själv och frös.
Inget "gott nytt år" från honom.
Ingenting faktiskt.
Inte som är snällt iaf.

Det känns som om jag blir straffad igen och igen.
Och vad jag än gör kan jag inte få straffen att sluta komma över mej.
Det är bara att låta det vara och det som sker,sker.
Försöker jag med något blir det bara dubbel dos.
Det blir kaka på kaka på kaka.
Jag är ledsen över mamma, han är ilsken och låter det gå ut över mej även om jag sitter där tyst.
Försöker jag göra honom på bättre humör fast jag själv är så ledsen att jag bara vill lägga mej ner och dö så blir det hårdare,kallare,elakare.

Ett löfte i förrgår var vad han gav mej.
Om bättring och förändring.
Inte en upprepning av förra året.
Men det var just vad jag fick.

Jag bara står där och gapar, suckar och säger okejdå.
Jag blir inte förvånad.
Jag accepterar det jag inte behöver acceptera bara för att jag inte tror det finns någon trygghet någon annanstans.
För det är trygghet jag behöver.
Jag har inte resurserna att ge mej det själv just nu.

Varför kan jag inte bara få låna lite styrka i hans famn?
Eller i hans ord?
I hans närhet?
Jag lovar ju om och om igen att lämna styrkan tillbaka så fort det behövs!
Varför?

Jag är ledsen idag.
Jag behöver göra något kul.
Eller iaf känna mej lite,lite,pytte lite älskad.
Men här är det kallt.
Jag måste bort!
Bara för en stund.
För att orka en dag till.

Jag ska ta min cykel och kamera och sticka ut ett tag.
Innan jag går sönder helt.
Det blir en bättre dag i morron!
Mitt 2009 börjar inte förren imorron!

Bye så länge