känslor och sånt skit du vet.

2009-02-01 @ 15:41:29
Först och främst: Woohooo massa nya gigabytes(stavning) att använda! Dångeln är "helad" så ikväll svarar jag på alla söta kommentarer!

Nu har jag tänkt och funderat länge och väl hur tusan jag ska skriva det här.
Och kommer inte fram till något vettigt och det är där problemet ligger.

Jag är instängd!
I mej själv!

Så här är det:
Förut var jag väldigt öppen mot allt och alla, oavsett vad det handlade om.
Känslor, sex, kärlek ja allting mellan himmel och jord.
Men något hände.
Eller någon hände mej.

När mamma blev sjuk började jag blogga på allvar.
Hade inte så jätte många besökare och orkade inte riktigt kommentera så mycket hos andra eller ens svara på kommentarer jag själv fick ibland.

Pga en person raderade jag sedan bloggen.
Men innan dess skrev jag allt där.
Alla dagar av sorg berättade jag om öppet.
Jag skrev om mina tårar.
Om begravingen.
Om saknad och livet med Hingsten.
Om min underbara Unkis som fanns där i ur och skur genom allt det hemska.

Sedan startade jag en ny blogg nån vecka efter jag raderat den första och försökte vara så anonym som möjligt för att inte "han" skulle hitta mej igen.
Ja så vitt jag vet funkade det ju.
Men jag var förändrad av sorgen och kände att jag inte orkade eller ville skriva om dom dåliga dagarna.
Jag ville inte att storasyster skulle se, eller någon annan heller helt enkelt.

Så jag slutade att blogga, började med en paus då jag helt enkelt inte orkade bry mej och sedan glömde jag bort det.
Men under tiden blev jag mer och mer sugen på att visa lite bilder och hur jag utvecklades och jag saknade att inte skriva av mej.

Och så några månader senare startade jag denna.
Och vilken glad blogg det blev!
Visst det finns några ledsamma inlägg även här men inte många.

Saken är den att jag börjat göra något riktigt dumt, tror jag iaf.
Som sagt var jag ju öppen förut, och mådde bra av det.
Och när jag inte orkade vara öppen på bloggen slutade jag skriva men var ändå öppen irl!
Nu då?
Jo jag gömmer mej.
Bakom skratt och glada miner som inte alltid är så ärliga.

Förut hade jag mannen som alltid fanns där när jag dalade i humör.
Men någon har förändrats, eller han har förändrats och istället för att "finnas" så stöter han både bort mej när jag mår dåligt och stänger mej ute när han inte mår bra.
Ingen aning varför eller vad som hänt men så är läget.
Tro mej, jag har kämpat och kämpar än att iaf få honom att öppna sej.
Jag hatar när man inte kan prata med varandra.

Men min ork börjar ta slut och jag längtar efter människor som inte är rädda för att visa vad dom känner oavsett om det är glada eller ledsna känslor.
Men så märker jag en sak med mej själv.

Jag gömmer mej bakom "falsk glädje" även här.
Detta som skulle vara MIN! dagbok, bara min. Fri för er att läsa om ni så önskar på egen risk.
Men istället försöker jag vara någon till lags.
Vem?
Är det för att jag inte vill att stora syster ska se att jag är ledsen eller inte har det så bra med mannen?
Är det för att jag inte vill att ni ska tycka synd om mej?
Eller ännu värre tycka att jag är patetisk som skriver här att jag är ledsen?
Eller mår jag verkligen bra att låtsas som ingenting och spela glad?

Jag får ju faktiskt erkänna att ibland när jag känner mej riktigt ledsen men ändå skriver något glatt och uppåt här så känner jag mej lite gladare efteråt.
Så lite funkar det.
Bara det att jag får en sån jävla baksmälla sedan efter ett par dagar och allt är gråare än någonsin!
Bara för att jag lagt tårar och känslor på hyllan.

Usch ja som jag babblar och grubblar idag.
Ibland önskar jag att känslor vore lättare att hantera.
Och att man kunde stänga av när det behövs.

För om jag bara kunde stänga av sorgen efter mamma ett tag så hade jag kanske haft orken att reparera det som behövs lagas här hemma.
men kan ändå inte låta bli att tycka det är orättvist att det är bara jag som ska ta fram verktygen, mäta och börjar spika och såga medans han tittar på.

Men men, det kommer alltid solsken efter regn och ikväll är jag "glad igen"

Återkommer senare.

pussar och kramar

© Ingen använding eller kopiering av mina bilder är tillåten! ©
© Fråga först och länka tillbaka så får du låna ©

Kommentarer
Postat av: Fprobban

Kolla gärna in mina foton jag är oxå en hobby fotograf :)

2009-02-01 @ 16:30:14
URL: http://fprobban.blogg.se/

Snacka Här:

Du Heter?
Kom ihåg mig? (Fungerar ej!!!)

E-postadress:

Bloggar Du Oxå?

Babbla På Här:

Trackback
Hem

Min profilbild bloglovin


NAMN: Sess
ÅLDER: 24
LÄNGD: 160 cm, säger vi ;)
HÅRFÄRG: Svart/rött, varierar
ÖGONFÄRG: Blå
BOR: Östra Göinge, skåne
CIVILSTATUS: Sambo, med Hingsten

INTRESSEN: Jag älskar att fota! Igentligen gillar jag allt som handlar om att skapa. Tex rita, måla, baka, sy osv. Så ofta jag kan träffar jag min älskade stora syster Unkis och mitt gudbarn Jessica. En fika här och där är mysigt! Det händer ibland att jag tar en riktigt lång cykeltur både i ur och skur, det är så mysigt!

OM BLOGGEN: Det här är först och främst min dagbok, jag skriver allt som just för stunden snurrar i mina tankar.Men mest av allt handlar den om mina bilder, livet med Hingsten och sorgen efter mina föräldrar. Oftast är det en glad blogg, ibland lite tråkig, flummig och konstig. Ibland lite arg och ledsen. Men mest av allt visar jag mina bilder här. Så kika gärna runt en stund och glöm för allt i världen inte att lämna en kommentar innan du går! Pöss pöss!

Besökare Totalt
Online Nu

RSS 2.0